Idag ska jag väga mig efter första veckans "bantande", det kommer inte att gå så bra. Vi har haft dopkalas och jag har inte räknat en endaste points föregående vecka. Shiiiiet!

Men den här veckan ska det gå bättre. John var och handlade viktväktarmat för en hel vecka igår, så nästa måndag blir det nog roligare att väga sig!

Det här ska vi äta den här veckan:

Måndag: köttfärsröra med fetaost

Tisdag: Pestobakad lax

Onsdag: Kycklinglevergryta

Torsdag: Rotfruktsgryta med fisk och kräftstjärtar

Fredag: Skinkinlindad fläskfilé

Lördag: Skomakarlåda

Söndag: Blir vi bjudna på mat hos Johns mormor

MUMS!

Han har hajjat det här med att rulla runt nu. Igår "släppte" det för han och nu vägrar han ligga still på rygg, utan det är på mage han vill vara...

Vi tog en långpromenad idag i skogen. Alma sprang lös och Sixten fick sitta upp i vagnen, det gillade han :)

Sixten har verkligen fått span på Alma nu i helgen. Är sååå kul, tycker Alma, "äntligen ser han mig", haha. Sixten tyckte att det avr hemskt kul när pappa trummade Alma på magen, satt och asgarvade då...

Han drar och sliter i päls och morrhår och Alma bryr sig inte, snäll som hon är, bara så länge hon får "smaka" på Sixten.

Dom är så jävla härliga, mina två skruttisar!!! Tänk vad kul dom ska ha det i framtiden!!!

Vi hade besök av ambulansen här imorse.

Allt började klockan 07, Sixten låg mellan oss, och jag hör hur han ligger och yrar och drömmer något. Och rätt som det var så vaknar han med världens vråååååål och kippar efter andan. Han är ju fortfarande snorig så han får inte in nå luft i näsborrarna, så han får panik. Jag försöker att lugna honom, men misslyckas, han bara gallskriker och hyperventilera. Jag blir riktigt orolig och tänker att nu fan tappar han väl andan när han andas så jäkla fort. Men samtidigt var jag lugn, för skriker dom så kan dom ju andas.

Bestämmer mig rätt fort för att ringa till 1177 så dom får lyssna genom telefonen hur han låter. Men... "Det är 5 samtal före, tack för att du väntar"  Suck. Väntar en stund. "Det är 5 samtal före, tack för att du väntar". Sixten blir inte ett dugg lugnare och andningen är fortfarande häftig och snabb. Så jag la på och ringde upp 112 istället, tänkte att jag har inte tid och vänta medans min son kanske slutar andas. Jag kom fram direkt till SOS och dom bestämmer sig för att skicka en ambulans. Jag tar över Sixten från John och han börjar direkt att picka på mitt bröst. "Shit här ringer jag till 112 och så är han bara vrålhungrig????" tänker jag och tar fram bröstet, men det vill han inte ha, det skriker han bara åt. Ber John fixa i ordning en flaska, och efter mycket om och men så tar han emot flaskan medans han hulkar och gör snabba inandningar. Vi går ner och sätter oss i köket och ambulansmännen kommer. Sixten slutar äta på direkten (åt bara 30 ml, så han var inte hungrig) Ser killarna-med-dom-fina-overallerna komma in och råglor på dom uppifrån och ner, skitpigg är han nu och andas normalt. "öh... heeej.. ja det här är Sixten, det är han som är sjuk" Dom trodde väl att jag var dum i huvudet. Värsta nojjiga morsan. Men jag berättade att jag hade blivit skitorolig när han började hyperventilera av ingen anledning alls, det är ju inte direkt normalt...?

Men nu efteråt så fattar jag att han hade väl haft nån mardröm och började redan i sömnen att hyperventilera och när han sen vaknade hade han svårt att börja andas normalt och fick panik och stissade väl upp sig själv, och att han inte kunde andas genom näsan gjorde väl paniken ännu , lille gubben min..

Ambulansmännen sa väl lite försiktigt att dom kanske inte kunde ta in honom till sjukan just nu när Sixten mådde bättre, men att jag gärna fick ringa igen om det vart värre. Jag ville bara sjunka genom jorden. Pinsamt. Men jag kommer definitivt att göra om det om jag känner att jag är orolig.... jag ringer hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Sådär.. Då var dopet avklarat. Nu har han fått sitt namn, vår lille son.

Det var en himla trevlig dag igår och det gick så bra i kyrkan. Finaste Marina sjöng så vackert till Sixten så jag var nära på att bryta ihop.Sixten satt i våra famnar och tittade storögt på alla i "publiken" och sög på sina händer och rev upp alla rosetter i klänningen som vi hade knytit. Dopklänningen han hade på sig var en 42 årig gammal släktklänning, som Sixtens gammel-gammel-gammel mormor hade virkat.

Utprovning av dopmössan dagen före - Sixten är namnlös

Efter dopcermonin - Let me introduce: Karl Sixten Algot

Lite smått trashad klänning, men ack så söt...

Mor och far stressar av klänningen och sätter på finkläderna

Supersöta och goda tårtor som Maria har gjort

Vad tittar ni på då??? 

LILLSPRALL!!!

Tack till alla som kom och gjorde Sixtens dopdag till ett fint minne!

Vågar jag ropa Hej än???

Ingen magknip idag heller, fastän jag ökade på med komjölksersättning imorse. Igår gav jag 30 ml  och idag har jag gett 60 ml.

Fy fan vad skönt, jag tror ta mig fan att gossen tål mjölk igen!!!

Happ, då har vi varit och dukat inför dopet imorrn. Allt känns under kontroll och jag tror att det mesta är fixat.

Känns riktigt tråkigt att så många har hoppat av den här veckan... Inbjudan skickades ut i december, och inte bara en utan flera hör av sig denna vecka och berättar att dom inte kan komma pga det ena och det andra. Anledningar som jag själv aldrig skulle avboka ett dop för, när jag en gång faktiskt har tackat ja.

Blir många platser tomma imorrn. Känns inte så kul när man har fixat och donat inför det här =/ 

Fick lillkillen i säng tidigt igår, redan klockan 19 rullade han ner gardinerna. Och då vaknade han naturligtvis lite tidigare idag. GÄSP!

Natten var helt ok. Åt klockan 02, efter 5 timmar utan mat, somnade om och åt efter 4,5 timma. Nu börjar det likna något :-) YES!

Han fick ju även ersättning med komjölk i (30 ml) igår, och vi har inte sett någon reaktion alls, så idag ökar vi upp och ger 30 ml * 2, mer vågar jag inte ge eftersom vi har dop imorrn. Kanske vågar jag hoppas att "allergin" har försvunnit!!!

Kan ju för bövelen sitta själv