Idag blir det tacopaj!!! Sixten ska få han en med, fast en barnvänlig variant :)

Ute på morgonprommis

En kladdig Sixten och en ren Siri.. eh.. jag menar Sixten..

Nu var det jättelängesen jag skrev något här. Det har inte vart så mycket speciellt runtomkring mig, men känner bara att jag har varit låg, deprimerad, trött och tjurig den här veckan och då får bloggen och NI KÄRA LÄSARE bli lidande.. ajaj ;) Det nalkas ju röda veckan härnäst och jag börjar verkligen undra om det inte är en fet jävla PMS jag har när jag mår så här? Det måste ju finnas nå hjälp av få om det nu är det jag har? För det är ju ohållbart att känna så här. kukenballen! Känns som att jag ska explodera snart!

Jag är en sån som alltid tappar bort min mobil. Jag frågar John minst 100 ggr varje dag: om han har sett min mobil?

Jag kan lägga den på massa konstiga ställen, typ i kylskåpet, i cykelkorgen, på biltaket.. Nångång när jag har letat efter mobilen så har den legat i spjälsängen med en liten Sixten sovandes bredvid. Smartskaft AB! I och med att vi inte har kopplat in hemtelefonen ännu så är jag rätt så beroende av min mobil om jag överhuvudtaget vill ha någon kontakt med omvärden. Därför kan jag smått få lite panik när jag inte hittar "nallen".

Igår var vi hos pappa i arboga på 50 års fest. Det vart lite körigt när vi skulle åka hem vid halv två tiden, jag var lite lurig, Sixten sov, John sov, alla Sixtens grejjer skulle packas ihop, hunden skulle ut i bilen och Sixtens resesäng skulle fällas ihop och mitt i allt så skulle en liten Sixten bäras ut till bilen, utan att väcka honom allt för mkt.

Imorse när jag skulle leta på mobilen så hittade jag den inte nånstans. Efter att ha letat överallt så började skallgångskedjan. Jag började med att ringa till pappa, som skulle leta i huset. Jag ringde till Viktor som hade sett mobilen ute på altanen en kvart innan vi åkte därifrån. Pappa ringde tillbaka efter en stund och berättade att Seija hade sett den vid mikron strax innan vi åkte, men nu fanns den inte där. What the heck! Det är ju jäkligt skjysst att kunna ringa efter mobilen när man inte vet var den är. Men i det här fallet så hade fanskapet slut på batteri, och då funkar ju inte det...

Har varit en riktig orolig dag/kväll här hemma. Det känns verkligen som att nånting saknas när man inte har mobilen nära. Innan vi gick och la mig nu så bad jag JOhn följa med ut i bilen en sista gång och leta mera. Vi kommer ut i hallen, jag lyfter på ett par tidnigar på tvättmaskinen för att kolla om den ligger där under, medans jag berättar igen för John vart jag såg mobilen sist, då jag får syn på den.... I MIN SKO SOM STÅR PÅ HATTHYLLAN! och då plötsligt kommer jag ihåg... Jag la den ju där för att den inte skulle komma bort och för att jag skulle komma ihåg vart jag hade lagt den! In my shoe!!! Det är ju så att man vill skjuta sig själv ibland!!!

Annars då? Sixten började att gå ännu mera igår. Och ahr fortsatt på samm spår idag! Han är skitduktig och går NÄÄÄÄÄSTAN mer än han kryper nu. Det är 50-50 :)

Han har lärt sig 2 nya ljud också: Bilen=brrr och Ugglan= hoho. Sen kan han även tugga på kommando!

2,5 vecka kvar tills lilleman blir storeman nu.

I onsdags åkte jag, Sixten och syrran lite spontant till Karlstad för att hälsa på min mormor. Vi kom hem igen ikväll. Har haft ett urmysiga dagar med god mat, Sixten mys och shopping.

Nu ikväll nattade John Sixten medans jag gjorde fredagsmys-käk till mig och John. Precis när Sixten somnat och maten var klar så ringer telefonen och John var tvungen att dra ut på arbete. Hela skantzö-campingen hade strömavbrott. Damn it! John kastade i sig maten sen drog han ba´.

John kommer hem efter en timma med en överraskning: Chips och cola från Statoil. Som tack för att jag inte gjorde en endaste sur min när John var tvungen att dra ut på jobb. Gubben då... Fick mig att få lite dåligt samvete.. vaddå? Brukar jag bli sur? =/

Imorrn blir´e inflyttningsfest slash 50 års fest i arboga. Ska bli najjsigt! Herrå!

11300 gram och 76.8 cm lång

Jag: Varför kräks Sixten fortfarande?

BVC: Ja.... du...  Han går ju iaf upp jättebra i vikt.. väldigt bra.. han är ju rätt så tjo.. eller eh ...ja.. lite... han har runda ben!

BVC: Eftersom Sixten är stor så är han säkert också väldigt stark kan jag tro, så nu när jag ger sprutan så får du hålla i hans armar hårt och sen så får du ha hans ben mellan dina knän och knipa med knäna hårt.

Jag vet inte men... tror ni att BVC tycker att min pöjk är lite krallig ;)

Sixten kräks flera ggr om dagen och jag börjar tycka att det är lite märkligt, han är ju inget spädbarn längre, men bvc verkar inte vara oroliga så då tänker inte jag heller vara det. Vi var där för att ge Sixten spruta inför turkiet-resan. Han kan få lite feber och röda prickar om 7-10 dagar. Sixten vart såklart jättelessen när han fick sprutan, men vart glad när han fick välja ett klistermärke.

Sixten har lärt sig 2 nya ljud också, bilen och kossan. det här kan han nu: 
vad säger bilen? = brrr

vad säger kossan? = mmmmmm

vad säger hunden? = ih! ih! ih!

Vad säger katten? = mao

Vad säger hästen? = iiiiiiheeee

Vad säger kaninen? = *rynkar på näsan och drar in och ut i näsan*

Stuck favor=Fast tjänst

Idag kom samtalet som jag har väntat på i 8 år. Jag har fått en fast tjänst. Jag har varit LASad, alltså haft en fast tjänst i kommunen och har varit garanterad 75% varje månad sen 2 år tillbaka. Men nu har jag alltså äntligen en egen tjänst. Det kommer att stå Ida Hallin på en schema rad.

Nackdelen är att jag fick en fast tjänst på en plats jag inte vill vara på. Bajs! Jag var där i våras och verkligen avskydde stället. Men vad gör man? Jag måste ju tacka ja. Det är liksom det här stället eller inget alls.

Nu vet jag ju inte hur det ser ut nästa år, om jag ska plugga eller jobba eller vad jag nu ska hitta på, jag bestämde mig imorse (se tidigare inlägg) för att börja plugga distans. Ja, nu får vi se då, hur de blir. Jag sa iaf till chefen som ringde mig imorse att jag tackade ja, men att jag vantrivdes på det här stället och önskade att så fort som möjligt få en ny tjänst. Vi får se, vi får se hur de blir... Fick plötsligt ont i magen..

Syrran är här och hälsar på, jag motade in henne i Sixtens rum inatt så fick hon ta Sixten-vakten inatt och även "vakten" imorse och det gjorde så att jag fick sova ostört hela natten. 

Aldrig att jag har tyckt att en natt har gått så fort. Jag stängde ögonen kl 23 och nästa gång jag tittade upp var klockan 08.30 Sov som en klubbad säl! LOVELY!

Sixten och syrran sover middag just nu och jag hade tänkt att städa lite. Men istället sitter jag här... hm... och funderar och googlar... Vad vill jag göra härnäst?
Jag har börjat fundilura på om jag ska börja plugga. Eller iaf läsa upp mina gymnasiebetyg så jag kan få ett slutbetyg. Jag erkänner, jag är helt slut på att jobba som vårdbiträde här i kommunen och jag längtar inte efter att komma tillbaks till det jobbet. Jag vill göra något annat nu. Mina tankar gå till sjuksköterska och barnmorska, eller lågstadie-lärare. Åh vad det är svårt att bestämma sig... Tänk vad lätt det skulle vara om nån bara sa till en.. "Ida, det är det här du ska göra, så är´e bara!"

Lärare... Det lockar nå enormt att få vara ledig varenda lov och helg och jag gillar att styra och ställa och rätta läxor ;)
Men mitt hjärta klappar nog mer för vården. Sjuksköterske-utbildningen är en rätt bred utbildning du kan bli nästan vad du vill (inom vården), men jag gillar inte att jobba OB-arbetstid och jag gillar inte att det är så kass lön.

Men jag kommer som sagt ingen vart om jag inte har ett slutbetyg från gymnaiset... jag börjar där...