Nu var det längesen jag skrev. Jag håller på och syr för det mesta så det står härliga till. Jag tycker det är SÅ kul, det är rena rama terapin och få hålla på och arbeta med händerna och slippa och tänka på allt runtikring. Bara kö' på! Och skita i resten... ;)
Jag syr mest kläder till Sixten, men lite barnvagnstillbehör blir det allt också :) det finns ju hur mkt fina tyger som helst och det är så roligt och få skapa sina plagg själv. Bestämma vilka färger som ska vara till vilka osv osv...

Annars är det full sula med träningen igen. Trots att det bara är torsdag har jag hunnit med tre träningspass redan. Och löpningen tar sig. Jag fick vila knäna i en månad ungefär innan knäna vart helt bra. Nu är jag extra försiktig och vagnen får stå kvar hemma när jag springer, lika bra det. Har insett att 15 kilo vagn och 16 kilo barn i uppförsbacke INTE är det bästa för en amatörlöpares knän ;)
Annars då? Jorå.... Det funkar. Livet leker ;)

Tänk att en liten bil kan få en att bli så sur. Jag och John har gått och muttrat över våran bil länge. Det är en Volvo V40 som har små små fel, tex bakdörren går i lås, batteriet laddar ur i tid och otid, bakluckelåset kärvar, man kan inte ställa in temperaturen på 24 grader då slocknar hela instrumentbrädan. Vill man ha på 25 grader så får man snabbt dra förbi 24 grader, stället man in fel på ratten.. Ja då slocknar allt :) motorn är trött, bagage inredningen söndertuggad av våran hund när hon var valp och bilen är full av hundhår. Och i veckan sprack vår dunk med kallavfettning så allt rann ut på golvet så när man åker blir man ganska yr i bollen av lukten och Sixten får ju absolut INTE åka i bilen med dessa ångor :/
Imorrn ska vi hämta ut en ny bil, en finfin Volvo V70 från 05. Ah.... Den är så fin, vi hår runt och småler här hemma jag och John!!! Ska bli så kul med en fräsch bil :):):):):)

Kombination med att man går och lägger sig halvdeppig och att man har sett på Sofias änglar tidigare är INGEN bra kombo!
Fy fan, vilken mardröm!!! Jag har fortfarande ångest och kommer att vara deppig hela dagen känns det som, så jävla typiskt när man ska ut och flänga ikväll!
Sofias änglar handlade om en familj som hade förlorat sin tre åring i en olycka, det var så hemskt så jag kunde inte se klart programmet för jag grinade för mkt ;)
Sen självklart drömmer jag om att Sixten dör. Jag hann inte med att åka med ambulansen som kom och hämtade honom. Utan det sista jag ser är att han sitter i en av ambulansmännens famn och ser så där blyg ut som han gör när det är främmande runt omkring han. Sen stänger dom dörren och åker iväg och ska vända på vändplanen och sen hämta upp mig. Jag springer in och tar på mig skorna och när jag kommer ut har dom inte väntat utan åkt ifrån mig.
Jag får skjuts in till akuten med ett par kompisar och efter halva vägen ringer ena ambulansmännen och säger att han satte i halsen tre gånger och sen tyvärr dog. Åhhhhh vilken mardröm!! :(
Jag kan inte slå bort ångesten som kom med drömmen, jag är alldeles matt i hela kroppen och grinfärdig ;'(
Fy fan, skönt och få skriva av sig, bearbeta händelsen liksom ;)
Nu ska jag försöka komma över det här, slå bort ångesten och bara förbereda mig för ikväll.... För då är det fest!!!!

Lördagsgodis någon?

Blir så jävla trött på att man aldrig kan komma till ro och gå och lägga sig i normal tid. Skulle behöva coola ner mig några hekton och bara andas, take it easy and go to sleep. Så enkelt men så svårt på samma gång.
I sån här situationer saknar jag rökningen. Tänk vad enkelt och ta en cigg och så blir man lugn.
Men jag skulle aldrig börja igen... Aldrig... Vill inte att mitt barn ska ha en rökande morsa.
Sixten fick i sig sista dosen av kåvepeninen nu, så jäkla skönt även fast det har gått skitbra och ge han medicinen.
Vi har kört med mutor, vi har gett han välling och låtit han dricka några klunkar innan vi tar tillbaka den och sen har vi sagt att han måste ta medicinen INNAN han får fortsätta dricka. Eller... Så har vi mutat med kex, vindruvor eller nå annat som är halvnyttigt. Först medicin, sen får man det goda. Och så en massa beröm när han har tagit medicinen. Applåder har han fått varje gång :) och då har han blivit så där stolt så det bara lyser i ögonen på honom. Sötnosen!
Han andas i en inhalationsmask 2 ggr om dagen mot sin astmahosta som han har när han anstränger sig och som han får när han blir förkyld. Och det brukar också funka bra men ibland är det lite trixigt men då får han visa oss hur man tror den eftersom vi föräldrar "inte kan och vet" hur man tr medicinen? Brukar sätta masken på knät eller örat, "är det så här man tar medicinen? Ska man ha masken på örat?" Nääääääää, säger Sixten. På näsan! Så här gör man, och så visar han.
Och ja... 1-0 till mamma! Då får han i sig medicinen till slut. Gäller att vara smart ibland ;) eller smartare än en 2,5 åring ;)

Och gissa vem som blir gammal tant på söndag? Mooooooiii! Bävar..,, 27, liksom! Vad är det för kul ålder?!
Imorrn när jag vaknar är det full fart med städning, garnering av smörgåstårtot och sen vänta in alla släktingar och då blir det kalas hela kvällen :)
Pappa var snäll och hjälpte mig med smörgåstårtorna idag och han kom även med ett par skidor till Lill-Frans , det kan ju ha varit det sötaste jag nånsin sett! Och han var så stolt att han kunde åka alldeles själv! Nu ska vi träna och träna och jag hoppas att vi kan ta oss en tur till Romme och prova slalombackarna innan snön försvinner. Jag älskar och åka skidor, har gjort det i hela mitt liv, eller jag började när jag var i Sixtens ålder. John åkte första gången för några år sen men han är riktigt duktig :)
Sen har jag bakat bullar idag, Sixten var med och stjälpte till på ett hörn. Här nedan på bilden försöker jag läxa upp honom efter att han har hällt ut allt vaniljsocker på degen, fast jag bad honom vänta. Herregud han är snabb som en vessla. Igår brände han sig på spisplattan. Han vill gärna vara med och laga mat nu och det får han gärna vara om han sköter sig, vi sa åt honom att plattan var varm. Ok säger han. Och i nästa sekund fingret på,för att kolla om det binda verkligen stämde. Nyfiken ingen strut!!! ;)

Blir så jävla trött på att man aldrig kan komma till ro och gå och lägga sig i normal tid. Skulle behöva coola ner mig några hekton och bara andas, take it easy and go to sleep. Så enkelt men så svårt på samma gång.
I sån här situationer saknar jag rökningen. Tänk vad enkelt och ta en cigg och så blir man lugn.
Men jag skulle aldrig börja igen... Aldrig... Vill inte att mitt barn ska ha en rökande morsa.
Sixten fick i sig sista dosen av kåvepeninen nu, så jäkla skönt även fast det har gått skitbra och ge han medicinen.
Vi har kört med mutor, vi har gett han välling och låtit han dricka några klunkar innan vi tar tillbaka den och sen har vi sagt att han måste ta medicinen INNAN han får fortsätta dricka. Eller... Så har vi mutat med kex, vindruvor eller nå annat som är halvnyttigt. Först medicin, sen får man det goda. Och så en massa beröm när han har tagit medicinen. Applåder har han fått varje gång :) och då har han blivit så där stolt så det bara lyser i ögonen på honom. Sötnosen!
Han andas i en inhalationsmask 2 ggr om dagen mot sin astmahosta som han har när han anstränger sig och som han får när han blir förkyld. Och det brukar också funka bra men ibland är det lite trixigt men då får han visa oss hur man tror den eftersom vi föräldrar "inte kan och vet" hur man tr medicinen? Brukar sätta masken på knät eller örat, "är det så här man tar medicinen? Ska man ha masken på örat?" Nääääääää, säger Sixten. På näsan! Så här gör man, och så visar han.
Och ja... 1-0 till mamma! Då får han i sig medicinen till slut. Gäller att vara smart ibland ;) eller smartare än en 2,5 åring ;)

Och gissa vem som blir gammal tant på söndag? Mooooooiii! Bävar..,, 27, liksom! Vad är det för kul ålder?!
Imorrn när jag vaknar är det full fart med städning, garnering av smörgåstårtot och sen vänta in alla släktingar och då blir det kalas hela kvällen :)
Pappa var snäll och hjälpte mig med smörgåstårtorna idag och han kom även med ett par skidor till Lill-Frans , det kan ju ha varit det sötaste jag nånsin sett! Och han var så stolt att han kunde åka alldeles själv! Nu ska vi träna och träna och jag hoppas att vi kan ta oss en tur till Romme och prova slalombackarna innan snön försvinner. Jag älskar och åka skidor, har gjort det i hela mitt liv, eller jag började när jag var i Sixtens ålder. John åkte första gången för några år sen men han är riktigt duktig :)
Sen har jag bakat bullar idag, Sixten var med och stjälpte till på ett hörn. Här nedan på bilden försöker jag läxa upp honom efter att han har hällt ut allt vaniljsocker på degen, fast jag bad honom vänta. Herregud han är snabb som en vessla. Igår brände han sig på spisplattan. Han vill gärna vara med och laga mat nu och det får han gärna vara om han sköter sig, vi sa åt honom att plattan var varm. Ok säger han. Och i nästa sekund fingret på,för att kolla om det binda verkligen stämde. Nyfiken ingen strut!!! ;)