Välkommen över till min nya blogg dårå.. www.mrshallin.blogg.se

Dagarna går. Jag står fast vid min diet och är inne på dag 16 idag. Jag har gått ner 6.7 kg sen dess. I lördags fuskade jag och åt tacos på kvällen men annars har jag varit stenhård. Jag ska nu köra Juli ut utan avbrott, sen får vi se...

Funderar på att börja blogga på blogg.se. Har tröttnat rejält på bloggplatsen och all tid det tar att lägga upp bilder och logga in och.. nä.. vill ha nåt nytt. Tänkte byta först när Sixten fyllt 1 år men nä.. Kan lika gärna göra det nu. Ska bara fixa en blogg först.

Glömde bort att berätta om mattläggaren igår. Jäklar vad irriterad jag vart! Han undrade om vi ahde haft semester och jag sa: Ja vi hade semester några veckor i juni, men vi ska åka utomlands i september så då blir det några veckor till.

Han: Jaha, vi ska också åka då jag och frugan. Ska ni ta med er sonen?
Jag: Ja, han ska med! (nä han ska lämnas in på barnpensionat, vad trodde du?)

Han: Du vet väl att man inte ska åka med små barn som inte kan tala om vart dom har ont och förresten så kan ju flygresorna bli jobbiga och det är ju inte så kul för OSS som inte har några barn som måste stå ut med all skrik och gnäll som det oftast blir på flyg. Känns inte alls bra att starta semester på det sättet.

Jag: Nähe, säger du det. (Jävla gubbe!)

Vågade inte säga nå annat, han hade fortfarande ett trappsteg kvar att lägga matta på ;) Men jag kan bli så jävla trött. Det finns oftast två sorters folk på flyg. Dom ena är dom som tittar förstående och medlidande på mamman som svettas och som försöker att trösta sitt skrikande barn. Sen finns det dom som suckar och stönar och säger högt: VA faaaan, få tyyyyyst på ungen! (Ja, jag har vart med om folk som har sagt så) Sen finns det faktiskt ett tredje folk och det är såna som skulle göra allt för att få kasta av folket som inte har någon förståelse alls för att även småbarnsföräldrar vill komma ut på semester och har faktiskt rätt till att göra det. Och ja, barn gråter.

Jag har alltid tillhört grupp nummer 3 och har alltid känt mer irritation på dom som har klagat på barnet som gråter, än själva barnet som faktiskt skriker rätt in i örat på mig. Och nu ska jag vara mamman som tröstar sitt gråtande barn i september. Spännande och det gjorde ju mig inte mindre nervös när mattläggaren hävde ur sig den onödiga kommentaren!

Men jag ska komma ihåg att hur många mördande blickar jag än får på planet när jag inte lyckas hålla Sixten glad så vet jag att iaf hälften av folket på planet tycker synd om mig och känner medlidande!

Men hörrni.. de vart ju fint i trappen iaf ;P

Har inte så mkt att skriva. Det får bli en bildbomb istället.

dra hunden i nosen, de e grejjer de..

Däääär är lampan

Arg pojke!

Titta på det söta krullet han har fått i nacken, haha!

Japp, då har mattläggaren varit här och lagt den sista biten på plats. Se så fint det vart. Nu ska det upp lite räcken, sen är den klaaaaaaaar, tada!
(Sen att det fattas lite tapeter runtikring.. Ja de är en annan femma)
  Den är urskön att kliva på!!!

Sen har jag påbörjat nya projekt. Jag har en byrå från Leksvik/IKEA som nu ska bli vit. Har börjat att måla lådfronterna nu. Och idag ska jag börja med själva stommen! Blir riktigt nice de´, hörrni

Sen när jag ändå håller på så ska jag måla om våran skohylla vit OCH våra barngrindar som står till vänster. Blir grymt fint det me ;)
  Jag är ju så jävla dålig på att ta före bilder, lite synd, för då kan man ju se vilken jävla skillnad det blir efteråt.

John tycker att jag ska sattsa på att bli målare. Men ni vet, det är ju så här att... Va fan, ibland är man bara bra på en sak. Det liksom finns där från födseln. I blodet. Det är jag och det är penseln, vi hör liksom ihop. Vi är ett. En del har det som hobby och jag.. Ja, jag har det som hobby jag med vettni. Men när jag ser penseln gå fram och tillbaka över virket, så infinner det sig en varm känsla inombords. Och jag kan tänka: GUD VAD FINT DET BLIR! och efter en liten stund tänker jag: GUD VAD JAG ÄR BRA PÅ ATT MÅLA! Ska jag gå vidare? Ska jag börja ta betalt? Jag har ställt mig den frågan många gånger och fan, ni vet.. Jag har ju familj. Ska jag börja seriöst med måleriet så kommer jag bli uppbokad varenda helg. Ända fram till jul. år 2077. Det går ju liksom inte. Så därför får målningen vara en hobby. Ledsen att göra er besvikna.

/STÖRD AB

10½ månad

  JAG KAN VINKA !

  BUSPOJKEN!

  SÖT SOM SOCKER, (med lite kräks på tröjan.. mm..)  

  
ÄNNU MERA BUS, rivit ur hela byrålådan

Efter att 8:e tanden nu har ploppat upp sover han som en stock om nätterna. Det är så jävla skönt... Fy fan för att inte få sova ordentligt!

Jag trivs så inni nordens nu med att vara hemma och vara mamma åt Sixten. Han är så snäll och gnäller aldrig och gnäller han så säger han: "maaamma, mamma, mamm, mäm, mamm,mmm,aa." Ja å då smälter man ju bara!
Han traskar runt med sin gåstol som om han inte har gjort nå annat, och han har väl nytta av den nu. Det går ju så mkt fortare att gå med den än att krypa fram när han ska nånstans.

Han har även börjat att leka på ett helt annat sätt och har humor så till och med jag skrattar... på riktigt!

Han uppskattar när man läser för honom, han ligger och lyssnar och studerar böckerna noggrannt. Och han gillar även när jag sjunger för honom. Favorit-sången är "I ett hus i skogens slut" för då får man hålla handen i slutet ;)
John brukar mobba mig för jag sjunger ALLTID fel när haren skuttar fram så fort, knackar på dess port.
Jag brukar sjunga: Hjälp, ack, hjälp, ack hjälp du mej. Annars skjuter jägarn DIG.
Naturligtvis ska det ju vara Annars skjuter jägarn MIG. Det är ju inte så att haren hotar tomten med att jägaren skjuter han om han inte släpps in. Vore ju en fin barnvisa det om så var fallet ;)

UNGE och vara så go!!

Va äre för en dag? Va äre för en dag? Jo de är ingen vanlig dag för idag har vi bokat resa till turkiiiiiiiiiiiet! 2 veckor kommer vi att vara borta i september! Fett skönt ska de bli! Så nu gäller det att köra hårt på min diet så jag kan vara SMAL(are) när vi ska åka! Oh my, oh my.. Jag längtar!

Hur går det då med bantandet? Går jävligt bra hörrni.. Dag 11 idag och jag har gått ner 6.2 kilo. Det känns och det syns!

De´ ba´ kö´ nu!

Jahapp då har vi varit på besiktning igen.

Lilleman är stor och grann nu. Han väger 10600 gram och är 74,5 cm lång.

Sen var det dags för det stora testet. Han skulle hålla i två st små klossar i vardera hand som han sen skulle slå ihop. Och efter det skulle han plocka upp en liten kula ur sköterskans hand med hjälp av tummen och pekfingret. Klarade han det? Jajjemen, gossen spikade båda testerna! Men det är ju klart... han är ju min son ;)

Inatt drömde jag att Sixten hade lärt sig gå. Han hade även växt på längden så att han bara var ett huvud kortare än mig. Fast han vägde lika mkt (10 kg) så ni kan ju tro att han var bra smaaal. Där gick han och ranglade och såg ut som bambi på hal is så jag fick stötta honom lite genom att hålla om hans smala axlar, precis som man håller om någon som är för full och inte kan gå. Hans hår var flottigt, halvlångt och hängde framför ögonen. Jag funderade på om han skulle bli någe sötare om jag klippte till hans frisyr litegrann, så man skulle våga ta me han ut bland folk.. haha! Sjuk dröm!