Det är en fantastisk ålder han är i nu. Han blir riktigt arg när han inte får som han vill. Han spelar ofta pajas för att få oss att skratta. Han pratar inte så mycket, men han är klok som en uggla. Idag fastnade jag framför tv:n när John ropade att maten var klar. Sixten kommer och pockar på min uppmärksamhet, han drar i min hand och med den andra handen pekar han ut mot köket och säger "mmm" och så leder han mig till köket. Lille pulle-parvel... Första gången han fick vara "förälder" åt mig :) FANTASTISKT!

åhhhhhhhhhhhhh.... jag vet egentligen inte vad jag ska skriva... men... såatte...

Senaste halvåret har verkligen sugit, jag har aldrig mått så jävla dåligt som jag har gjort. Mår man kasst så vill man ju gärna isolera sig och det är vad jag har gjort. Jag slutade ringa mina vänner, tappade mina intressen, låste bloggen, slutade blogga och tog bort 75% av alla mina facebook-vänner. Jag ljuger om jag säger att jag mår bra idag, för det gör jag inte, men jag mår mycket mycket bättre och nu ska jag börja rehabiliteras :) Om ett år sisådär, enligt läkaren, kan jag friskförklaras.

Mina planer om att vara föräldraledig tills Sixten fyllde 2, dom planerna gick åt skogen. Redan nästa vecka börjar lilleman på dagis, for real! Jag mår piss över det och har ett jäkla dåligt samvete hängandes över mig, men.. what to do? Klarar inte av att vara ensam med Sixten mer än 1 timma, för då måste jag sova 8 timmar efteråt... typ...

Så här kan det vara ibland i människors liv och nu vet ni det.. skvallertantrar!