Jag har inte varit så duktig med att träna på sistonde, det blir ett gympass i månaden kanske, tycker att det suger just nu. Det är så tråkigt att gymma, :/
Men jag försöker att köra på med joggningen i alla fall och det blir inte heller ofta, men när jag väl kommer ut, cirka 1 ggr i veckan, så går det bara bättre och bättre.
I söndags sprang jag 3 km utan att stanna, sen stannade jag 30 sekunder och knöt skorna och sprang 1,7 km till mitt hem. Alltså sammanlagt 4,7 km på 40 minuter. Det är ingen supertid direkt. Men jag sprang i alla fall och det är huvudsaken :)
Så nu ska jag lägga ner allt vad joggingprogrammet heter och bara köra 5 km utan att stanna och försöka få bättre och bättre tid, tills jag kan springa 5 km på 30 minuter. Sen får jag sätta upp ett nytt mål :)

Jag var lite nervös över att ha sprungit så långt medans jag var snuvig, men efter att ha snackat med farsan som är gympalärare så vart jag lite lugnare. Man får inte hjärnhinneinflammation av att springa när man är förkyld.
Men däremot fick jag ögonhinneinflammation när jag vaknade upp! Hurra!! *not* men en kompis har langat lite ögonsalva med antibiotika till mig, så jag ska förhoppningsvis vara bra igen om några dagar :) och då påt igen ba :)

Vi gick 1 mil idag och det tog fem timmar. Vart ett stopp vid åsby och sen käk vid lustigkulla.
Sixten var så duktig hela tiden, men när vi kom hem så var han ganska lek sugen och ville leka med sina djur på rummet. Hörde från vardagsrummet att lejonet och elefanten hade en konversation ;)
"Heeeej! Grattis, ja fyller år! Hipp hurra! Taaaack. Fyller tre år... September... Ja!!!!!"

Så söt så jag äter upp lillpöjken!

Ja, nu äre dött i bloggen.. Igen...

Har knappt nå å förtälja.. Livet rullar på i vanlig takt. Jag dras med nån ögoninflammation, (mild variant), som vägrar ge med sig. Klåda i ansikte och hals, snuvig och hosta och andningsvårigheter och trött nå så förbannat! Jag blir så sur på mig själv när jag blir krasslig, jag vill ju träna för bövelen!!
Nåt galet är det och jag hade förkylningsastma som rökare och har kvar bricanyl som jag hade som inhalation då, den har jag varit tvungen att ta nu några dagar. Kruxet är att den är tre år över datumet så vette fan om den hjälper alltså, så blir till att ringa lille doktorn imorrn tror jag...

Lilleman mår bra, växer så det knakar. Han är våran lilla provokatör! Säger vi att mjölkglaset ska stå kvar på bordet så är han där och flyttar glaset millimeter gör millimeter tills det blir alldeles för mkt förflyttningar och vi blir arga på han. Unge!
Ibland häller han ut glaset på sig för att se vilken reaktion vi får.
Han bestämmer här hemma, lillchefen, och har blivit en liten Alfons när vi ska sova. "Jag ska bara...... Sen sova!"
Det är mkt att han säger att han är törstig när vi har släckt lampan och läst färdigt. Och han vet ju att vi inte kan neka honom vatten, så där vinner han lite extra tid i vaket tillstånd :)
Eller, så har han glömt gossedjuren. 4-5 st ska han ha! Svarta och gråa katten, hunden, sandkatten och ev en till hund dom är en kopia av den första.
Idag chockade han oss och sa att han hade kissat i blöjan och var tvungen att byta innan han kunde somna. Har ALDRIG hänt tidigare att han har kommenterat att han har kissat. Alltför att vinna lite tid, smartis!

Mitt hjärta värker till litegrann när jag tänker på hur mkt jag älskar den här killen! Så jävla fin är han och förgyller varje dag för mig!! Den sötaste pojken som finns!

Nu var det längesen jag skrev. Jag håller på och syr för det mesta så det står härliga till. Jag tycker det är SÅ kul, det är rena rama terapin och få hålla på och arbeta med händerna och slippa och tänka på allt runtikring. Bara kö' på! Och skita i resten... ;)
Jag syr mest kläder till Sixten, men lite barnvagnstillbehör blir det allt också :) det finns ju hur mkt fina tyger som helst och det är så roligt och få skapa sina plagg själv. Bestämma vilka färger som ska vara till vilka osv osv...

Annars är det full sula med träningen igen. Trots att det bara är torsdag har jag hunnit med tre träningspass redan. Och löpningen tar sig. Jag fick vila knäna i en månad ungefär innan knäna vart helt bra. Nu är jag extra försiktig och vagnen får stå kvar hemma när jag springer, lika bra det. Har insett att 15 kilo vagn och 16 kilo barn i uppförsbacke INTE är det bästa för en amatörlöpares knän ;)
Annars då? Jorå.... Det funkar. Livet leker ;)

Tänk att en liten bil kan få en att bli så sur. Jag och John har gått och muttrat över våran bil länge. Det är en Volvo V40 som har små små fel, tex bakdörren går i lås, batteriet laddar ur i tid och otid, bakluckelåset kärvar, man kan inte ställa in temperaturen på 24 grader då slocknar hela instrumentbrädan. Vill man ha på 25 grader så får man snabbt dra förbi 24 grader, stället man in fel på ratten.. Ja då slocknar allt :) motorn är trött, bagage inredningen söndertuggad av våran hund när hon var valp och bilen är full av hundhår. Och i veckan sprack vår dunk med kallavfettning så allt rann ut på golvet så när man åker blir man ganska yr i bollen av lukten och Sixten får ju absolut INTE åka i bilen med dessa ångor :/
Imorrn ska vi hämta ut en ny bil, en finfin Volvo V70 från 05. Ah.... Den är så fin, vi hår runt och småler här hemma jag och John!!! Ska bli så kul med en fräsch bil :):):):):)

Kombination med att man går och lägger sig halvdeppig och att man har sett på Sofias änglar tidigare är INGEN bra kombo!
Fy fan, vilken mardröm!!! Jag har fortfarande ångest och kommer att vara deppig hela dagen känns det som, så jävla typiskt när man ska ut och flänga ikväll!
Sofias änglar handlade om en familj som hade förlorat sin tre åring i en olycka, det var så hemskt så jag kunde inte se klart programmet för jag grinade för mkt ;)
Sen självklart drömmer jag om att Sixten dör. Jag hann inte med att åka med ambulansen som kom och hämtade honom. Utan det sista jag ser är att han sitter i en av ambulansmännens famn och ser så där blyg ut som han gör när det är främmande runt omkring han. Sen stänger dom dörren och åker iväg och ska vända på vändplanen och sen hämta upp mig. Jag springer in och tar på mig skorna och när jag kommer ut har dom inte väntat utan åkt ifrån mig.
Jag får skjuts in till akuten med ett par kompisar och efter halva vägen ringer ena ambulansmännen och säger att han satte i halsen tre gånger och sen tyvärr dog. Åhhhhh vilken mardröm!! :(
Jag kan inte slå bort ångesten som kom med drömmen, jag är alldeles matt i hela kroppen och grinfärdig ;'(
Fy fan, skönt och få skriva av sig, bearbeta händelsen liksom ;)
Nu ska jag försöka komma över det här, slå bort ångesten och bara förbereda mig för ikväll.... För då är det fest!!!!

Lördagsgodis någon?

Blir så jävla trött på att man aldrig kan komma till ro och gå och lägga sig i normal tid. Skulle behöva coola ner mig några hekton och bara andas, take it easy and go to sleep. Så enkelt men så svårt på samma gång.
I sån här situationer saknar jag rökningen. Tänk vad enkelt och ta en cigg och så blir man lugn.
Men jag skulle aldrig börja igen... Aldrig... Vill inte att mitt barn ska ha en rökande morsa.
Sixten fick i sig sista dosen av kåvepeninen nu, så jäkla skönt även fast det har gått skitbra och ge han medicinen.
Vi har kört med mutor, vi har gett han välling och låtit han dricka några klunkar innan vi tar tillbaka den och sen har vi sagt att han måste ta medicinen INNAN han får fortsätta dricka. Eller... Så har vi mutat med kex, vindruvor eller nå annat som är halvnyttigt. Först medicin, sen får man det goda. Och så en massa beröm när han har tagit medicinen. Applåder har han fått varje gång :) och då har han blivit så där stolt så det bara lyser i ögonen på honom. Sötnosen!
Han andas i en inhalationsmask 2 ggr om dagen mot sin astmahosta som han har när han anstränger sig och som han får när han blir förkyld. Och det brukar också funka bra men ibland är det lite trixigt men då får han visa oss hur man tror den eftersom vi föräldrar "inte kan och vet" hur man tr medicinen? Brukar sätta masken på knät eller örat, "är det så här man tar medicinen? Ska man ha masken på örat?" Nääääääää, säger Sixten. På näsan! Så här gör man, och så visar han.
Och ja... 1-0 till mamma! Då får han i sig medicinen till slut. Gäller att vara smart ibland ;) eller smartare än en 2,5 åring ;)

Och gissa vem som blir gammal tant på söndag? Mooooooiii! Bävar..,, 27, liksom! Vad är det för kul ålder?!
Imorrn när jag vaknar är det full fart med städning, garnering av smörgåstårtot och sen vänta in alla släktingar och då blir det kalas hela kvällen :)
Pappa var snäll och hjälpte mig med smörgåstårtorna idag och han kom även med ett par skidor till Lill-Frans , det kan ju ha varit det sötaste jag nånsin sett! Och han var så stolt att han kunde åka alldeles själv! Nu ska vi träna och träna och jag hoppas att vi kan ta oss en tur till Romme och prova slalombackarna innan snön försvinner. Jag älskar och åka skidor, har gjort det i hela mitt liv, eller jag började när jag var i Sixtens ålder. John åkte första gången för några år sen men han är riktigt duktig :)
Sen har jag bakat bullar idag, Sixten var med och stjälpte till på ett hörn. Här nedan på bilden försöker jag läxa upp honom efter att han har hällt ut allt vaniljsocker på degen, fast jag bad honom vänta. Herregud han är snabb som en vessla. Igår brände han sig på spisplattan. Han vill gärna vara med och laga mat nu och det får han gärna vara om han sköter sig, vi sa åt honom att plattan var varm. Ok säger han. Och i nästa sekund fingret på,för att kolla om det binda verkligen stämde. Nyfiken ingen strut!!! ;)