Inatt sov Sixten så där länge igen och nu måste jag ändå kalla det för att vi fått en rutin. Vi släcker lampan vid 23 efter ett kvällsmål, och efter 3-4 timmar är Sixten hungrig och vill äta igen. Sen äter han varannan timma efter det. På morgonen ligger vi nog kvar i sängen till 10 eller 11. Därefter går vi ut och går och sen somnar Sixten i vagnen och sover några timmar på eftermiddagen och några timmar på kvällen. Sen poff är klockan 23, och så börjar vi om igen. Hoppas att de kan vara så här nu! Jag började med lite smör på mackan igår och smör i maten efter att ha varit helt utan mjölkprodukter i 2 veckor för att kolla om Sixten har varit överkänslig mot mjölk. Jag har inte märkt någon skillnad på hans knip. Igår fick som sagt smöret komma tillbaka och idag ska jag ta mig ett glas mjölk tror jag! Hoppas att även de går bra! ska strax över och luncha hos mats och sen åker vi till Sixtens farmor och hälsar på! John är fortfarande i huvudstan å jobbar så han har man knappt sett röken av i helgen. Hej på ett tag!

Jag var till MVC i torsdags på efterkontroll, och då fick jag ta del av min förlossningsjournal. Var skitkul å läsa igenom den, jag har ju faktiskt skrivit en förlossningsberättelse tidigare utifrån hur jag minns den, kan läsas här. Men nu när jag har facit i hand om VAD som hände och NÄR det hände, så skrev jag om den lite.

Förlossningsberättelse!

Måndagen den 6/9 klockan 8.00, kom vi till BB efter en nattpermis hemma, jag hade ett samtal med en barnmorska på morgonen innan doktorn skulle komma. Hon frågade mig: "Vad vill du nu Ida?"
"Ja, vad tror du? Sätt igång mig!"
"Ja men deeeet kommer nog doktorn inte att göra, du är ju bara i vecka 37+. Men jag ska framföra din önskan"
När hon gick ut så bad jag John hämta lite papper som jag kunde torka tårarna med innan doktorn kom, för jag förstod att jag skulle bryta ihop... igen.. när han skulle berätta att vi skulle åka hem igen...

10 minuter senare kommer doktor Högstedt infarandes, och jag känner tårarna bränna direkt.

"Jaha, Ida. En havandeskapsförgiftning läker ju inte ut av sig själv. Barnet måste komma ut för att du ska må bra. Dina blodprover var dåliga i helgen, likaså urinprovet och blodtrycket. Du har ju gått 37 fulla veckor, snart 38. Och du önskar att bli igångsatt, så kom då, så gör vi de på en gång"

HAHA, gissa om man vart chockad! Fick använda pappret i handen till att torka glädjetårarna istället.

100906 10.00

Jag fick göra en gynundersökning, och doktorn konstaterade att jag var HELT omogen, men han tryckte in en tablett, cytotec, som skulle sätta igång sammandragningarna, sen fick jag gå och lägga mig i sängen igen. NU FANNS DET INGEN ÅTERVÄNDO LÄNGRE! John drog hem på en gång och packade BB väskan som vi inte hade hunnit med att packa. Under tiden kom samma barnmorska tillbaka och sa:
"Det här har aldrig hänt tidigare, västerås BB är ju som dom är och godkänner nästan ALDRIG ens planerade kejsarsnitt och det här trodde jag inte skulle hända. Nu hade du tur"

100906 11.00

Blir kopplad på en CTG remsa, för och kolla hur Sixten mår och kolla mina sammandragningar. Allting ser fint ut, jag har lite sammandragningar men inget som jag känner av.

100906 15.10

En barnmorske student kommer in och kopplar på CTG och vill sen kolla utanpå magen hur Sixten ligger. Han ligger med huvudet neråt men är inte fixerad ännu.

100906 15.45

BM kommer och kontrollerar min CTG-remsa. Sixtens hjärtslag ligger på 142 spm. Jag har 5-7 starka sammandragningar på 10 minuter. Vilket är alldeles för många så Bm ringer till läkaren som vill att jag ska ha en bricanylspruta som lugnar ner sammandragningarna både i styrka och i intervall. Jag hatar injektions-sprutor men de gick bra att få nålen instucken i låret ;)

100906 16.30

Bm söker läkaren igen då mina sammandragningarna inte har lugnat ner sig. Jag har fortfarande 5-7 sammandragningar per 10:e minut. Läkaren vill att vi ska avvakta en timma så bricanylen hinner verka ordentligt.

100906 17.16

När sammandragningarna inte har lugnat ner sig, vill doktorn att vi åker ner från BB till förlossningen. Minns att de pirrade till lite extra i magen när jag vart nerkörd till förlossningen, för de är ju där de händer..

100906 17.30-22.10

Jag blir uppkopplad direkt på CTG nere på förlossningen, har fortfarande sammandragningar och jag börjar få stans menvärk och ont i ljumskarna. De var jäkligt jobbigt att ligga med remsan, för jag kunde inte röra mig för då försvann Sixtens hjärtljud. Låg så stilla jag kunde tills jag fick kramp i ryggslutet. Jäklar va ont de gjorde!! Då gav jag upp. Nu hade dom tagit CTG på mig sen klockan 15, så nu var jag bra trött på att ligga stilla. Sammandragningarna lugnade även ner sig nu och var inte lika intensiva som uppe på BB. Så jag och John gick till väntrummet och kollade på Ullared på femman. Bm kom då och då och lyssnade på Sixtens hjärtljud med en doppler som låg mellan 140-148 s/min. Jag har nu oregelbundna sammandragningar, men har inte ont. Känns bara som en kraftig mensvärk. Mitt blodtryck är fortfarande högt, men lite lägre när jag vilar.

100906 23.30

Natt-personalen kommer och erbjuder bricanyl, sömntablett och smärtstillande. Vågar inte ta bricanylsprutan är rädd att den ska få sammandragningarna att avstanna helt, å de vill ja ju inte. Sömnmedicinen vågar jag inte ta för Sixtens skull, är rädd att han ska bli påverkad av den. Han har det nog jobbigt ändå, nu när han har blivit vräkt ur sitt bo. Så jag tar bara morfinet. Bm vill att vi lyssnar på Sixtens hjärtljud om jag kommer upp nångång under natten för att gå på toa.

Då blir jag orolig, tänk om de inte alls är bra med morfin för Sixten, de kanske är därför hon vill dubbelkolla så att han mår bra under natten.

100907 00.45

Jag går upp och kissar, har inte sovit något, är orolig över Sixten. Bm kommer och kollar och Sixten mår bra, passar då på och fråga om hur pass påverkad sixten blir av morfinet. Inte alls, säger BM, då hade du aldrig fått något, såklart.

Och då kunde jag sova gott hela natten. John fick sova i en sacco-säck på golvet, stackarn!

100907 09.30

Ny CTG kurva tas. Sammandragningarna är borta, känner ingen mensvärk, bara "träningsvärk".

100907 10.00
Doktor Carlsson kommer in och berättar att de här kommer att ta tid, att jag ska vara beredd på det. Jag är fortfarande helt omogen, men var 1 cm öppen, han kan inte känna Sixtens huvud. KUL! Doktorn gör en hinnsvepning på mig så gott de går, AJ! Sen vill han att BM ger mig en ny cytotec som ska starta sammandragningarna igen.

100907 10.45

Bm kommer in och ger mig en ny cytotec, hon passar på att göra en hinnsvepning då också, gjorde lika ont de me. Frågar henne om hon kanske känner huvudet? Men det gör hon inte, "gör inte dr Carlsson det med sina långa fingrar, så kan ingen annan heller göra det." Haha. Ok, så det kommer att ta tid som sagt..

100907 11.46
Ctg kopplas och jag har sammandragningar som jag knappt känner av.

Här emellan kopplas CTG från och till och var 5:e minut kollas mitt blodtryck som är högt.

100907 15.35

Nu börjar sammandragningarna att kännas som lite mensvärk igen.

100907 16.00
Doktorn kommer tillbaka på rond och vill att jag ska ha en till cytotec klockan 17, sen ska jag tillbaka upp till BB-avdelningen. För de kommer att tid. Va f-n!! Tillbaka till BB igen, känns ju som världens bakslag. Jag vill ju föda barn nu å de gör man ju inte på BB!!! Jag får ta en dusch om jag vill innan klockan 17. Så vi tog en promenad till duschen jag och John, där inne på toan fick jag en kraftig värk och sen hörde jag hur det small till mellan benen och ut började det att sippra vatten! "John, vattnet går!!!" "Oh jävlar!" sen började vi att asgarva!! Men så vart jag nervös och larmade, då kom de en undersköterska och då började värkarna komma igång och jäklar vad de gjorde ont.

100907 17.00

Jag vart erbjuden att ta ett bad "för det här skulle ju ta sin lilla tid", så vi gick och badade, men det vart inte så långvarigt för nu hade jag ont. John skyndar sig att smsa till våra föräldrar att vattnet hade gått, sen stängde han av mobilen igen. Fick vara kvar på förlossningen nu pga att vattnet gick :)

100907 18.00

Jag fick gå och lägga mig i sängen igen, efter badet för nu hade jag ont. Barnmorskan kom in och undrade om jag ville ha något mot smärtan: "Ja, tack. Jag tar ALLT jag kan få!" Hon ville inte ge mig lustgas eller något annat för de var alldeles för tidigt. BM undersöker och jag var fortfarande öppen 1 cm, "öppen för fingret". Dom försöker sätta en skalpelektrod på Sixten, men misslyckas.

100907 18.15
Jag får morfin.

100907 19.00 

Morfinet har inte hjälpt speciellt mycket. Jag har "smärtsamma" värkar enligt journalen.

100907 20.10
Jag själv minns bara vagt från den här tiden och framåt, jag blundar från och med nu tills Sixten är ute. Jag är öppen 3 cm, så bm sätter skalpelektrod på sixtens huvud. Jag får börja med lustgasen/syrgas. 50/50

100907 21.00

enligt journalen: "Patienten är mycket smärtpåverkad. Andas lustgas med sisådär effekt. Önskar EDA "

100907 21.29
Dom tar tempen på mig som visar att jag har hög feber, så jag får antibiotikadropp ifall jag skulle ha en infektion.

100907 21.49
Nattpersonalen kommer och dom höjjer lustgasen.

100907 21.52

Jag tvingas upp för att gå och kissa. John följer med och håller handen.

100907 22.28

Jag känner att det blir ett jäkla tryck neråt och jag vill att BM kollar så att inte Sixten är påväg ut. Men jag är bara öppen 5 cm och BM förklarar att de kommer att ta lite tid, för man brukar bara öppna sig 1 cm/timmen.

100907 23.30

Äntligen får jag EDA.

100907 23.37
"Öppen 7 cm, ingen vidare effekt av EDA" enligt journalen. Och jag själv kan bara hålla med. Funkade inte alls, och det berodde väl på att jag var så pass mkt öppen redan.

100907 23.51

"patienten tycker att de trycker på, mycket smärtpåverkad"

100908 00.00

Mitt blodtryck stiger plötsligt rejält och är uppe i 180/100 och jag är "kraftigt smärtpåverkad" så BM ringer jouren som tycker att vi ska avvakta eftersom jag är i kraftigt värkarbete.

100907 00.09

Första krystvärken

100907 00.13
Sixtens halva huvud kikar ut. Dröjjer ett tag innan nästa värk kommer så bm och undersköterskan får massera magen för att få igång nästa värk.

100907 00.16

Sixten är ute, med navelsträngen ett varv runt halsen. är medtagen och skriker inte på en gång, så bm får ruska om honom. Till slut kommer det ett litet litet skrik. Och John talar om att det har blivit en lite kille!!!

100908, kl 00.16, på Hulda och Almas namnsdag ;), var Sixten ute och jag överlevde med bara lustgasen som hjälp.

Det var det värsta jag någonsin har vart med om, och jag lär tänka till en och två gånger innan vi bestämmer oss för nummer 2, de vill ja lova!!! Har inte läst journalerna ännu, ska bli kul att göra sen.

NU ÄR DET ÖVER! Nu är han är! Världens goaste unge!!! Mammas prins!!! Karl Sixten Algot Hallin. Karl är ett släktnamn på både min och Johns sida. Sixten är ett släktnamn på Johns sida. Och Algot är efter min gammelmorfar!

Va tusan! Läckage inatt igen. Blir tokig. Jäkla libero! Men de gör ingenting för vi har sovit inatt igen :) det verkar som om Sixten förstår när de är natt och dag nu. Och han vill gärna sova 3-4 timmar innan första nattmålet kl 2 eller 3. De tackar vi för, de tackar vi för :) de är SÅ HÄRLIGT att känna sig pigg och glad igen. Energin formligen sprudlar ur mig. Nä nu ska jag springa 6 varv runt huset tror jag! Sen ska vi hänga hos min mor idag, för john åkte tidigt imorse till stockholm på jobb å blir borta hela dagen! Hej på ett tag!

Vår mysmorgon fick ett abrupt slut när Sixten la en spya, size big, i håret på sin moder och han själv laddningen i fejjan. Badet nästa!

SÅDAN FAR SÅDAN SON? Dom säger att Sixten är pappa upp i dagen. Men här är Sixten iaf inte lika glad som pappsen.

Äntligen! Smajlet fastnade på bild, om än lite suddigt, men de är ett smajl iaf!! :) ett sånt smajl kunde jag glömma att få igår, men idag är de en ny dag! En mycket bättre dag!!!

Jag la han på sängen och väntade ut han med kameran i högsta hugg. Sixten var en duktig modell:

"Morsan! Ska jag titta hit eller dit??"

   "Nej, du ska le Sixten"

"Såhär???"

"Ok, de får räcka..."  
  

"Ok, ett smajl till. Sen får de vara bra..."

Kvällen fortsatte i gnäll, men det var mest för att han var trött tror jag. Men han var SÅ envis och ville INTE sova. Han slog rekord och var vaken 5 timmar i sträck! Klockan 23 somnade han och slog ett nytt rekord för han vaknade 3.30 Tack gode gud, för lite sömn! Men de är väl typiskt att när killen sover så har man själv svårt att sova djupt. Vaknade flera ggr och tittade till han. Känner mig iaf jäkligt pigg och mycket gladare idag! Och detsamma gäller nog Sixten. Igår skrattade han inte en endaste gång, kanske är mer läge för de idag ;) ja säger då de, aldrig mer ersättning!

Usch. Nu är det jobbigt. Skrik och panik hela natten lång, å än har det inte slutat! Gav lite ersättning igår kväll för att kolla om han vart mättare av det och kunde sova ett längre pass på natten. Å de gjorde han. 3 timmar efter ersättningen vaknade JAG av att jag var pink nödig. När jag kom tillbaka till sängen så flyttade jag Sixten litegrann å då vaknade han. Sen var han igång! Kan inte vara nå annat än ersättningen som spökar för magen. För så här har han aldrig varit förr. Men knip hade han innan ersättningen också. Va fan! Att de aldrig ger sig och ska man verkligen bara acceptera att sonen har ont? Bara för att de ÄR vanligt bland bebisar? Låter helt sjukt! Han har ju ont!!!