När fick du reda på att du var gravid? 14 januari 2010
Blev det en chock? Nja, trodde väl inte att det skulle gå så fort ;)
Hur gammal var du? 23
Hade du mycket halsbränna? Sista 10 veckorna, ja.

Spydde du mycket? Ja. Var sjukskriven från v12-v21 pga det.
Var det någon favoriträtt som ändrades? Nej, men allt som brukade lukta gott på John, t.ex schampoo, tvål, tvättmedel luktade apa. John fick ha allt i parfymfritt, t.om deodoranten. HAHA.
Hade du mycket foglossning? Nej.
Hade du sammandragningar? Nej, kom bara när jag gick fort.
Ditt sf mått som störst? Ingen aning.
Har du fått bristningar? Ja, dom flesta runt naveln.

Trodde du att det var en pojke eller flicka? Pojke under hela graviditeten, när jag pratade om bebisen i magen sa jag oftast: "HAN sparkar, HAN hickar osv"

Hade du mycket vätska i kroppen? Ja. Fick lite extra pga havandeskapsförgiftningen också.
Hur mycket gick du upp i vikt? 19 kg hade jag gått upp samma dag som jag sattes igång.
Hur ser du på graviditeten idag? Första tiden när jag mådde illa var riktigt jobbigt, minns jag. Men det var även den tiden som passerade förbi fortast. Sista tiden av graviditeten var nog ännu jobbigare när jag fick ligga inne på sjukhuset.

Hur ville du att din förlossning skulle se ut? jag hade inga förväntningar på min förlossning. Jag var förberedd på att det skulle göra ont, men SÅ ont som det verkligen gjorde trodde jag INTE att det skulle göra. Jag ville ha all smärtlindring som man kunde få.

Gick du över tiden? Nej.
Födde du för tidigt? Ja. 2 veckor. Var beräknad enligt RUL till den 22/9, Sixten kom 8/9.
När började din förlossning? Jag sattes igång måndagen den 6/9 klockan 10.00. Jag svarade lite för bra på igångsättningen så dom fick ge mig en bricanylspruta som tog bort sammandragningarna och dagen efter 7/9 gjorde dom ett nytt försök till att sätta igång mig och då gick det bättre. 

Hur lång tid tog det? Från att vattnet gick (öppen 1-2 cm) tills han var ute: 7,5 timma.

Hur mycket var du öppen när ni kom in? 0 cm och tappen helt omogen när jag sattes igång första gången.
Vad tyckte du var jobbigast? Tiden på sjukhuset innan han kom var psykiskt påfrestande. Annars var det nog timmarna innan krystvärkarna kom, när vi väntade på narkosläkaren som skulle komma och sätta EDA. När läkaren väl kom var det försent, Sixten kom 15 minuter efter att EDA:n var satt och den hann aldrig verka.

Var du rädd för något? Jag var livrädd för att Sixten skulle dö inne i magen, att moderkakan och navelsträngen skulle ta stryk av min förgiftning.

Grät du? Ja en gång, när jag fick kramp i ryggmuskeln när jag hade legat blickstilla i 3 timmar på CTG-kurvan. Så fort jag rörde mig försvann Sixtens hjärtljud.
Skrek du? Jajjämen, vid varenda värk som kom efter att jag hade öppnat mig 4 cm.

Tog du nått smärtstillande? Ja. Morfin och Lustgas. EDA fick jag, men den hann aldrig värka.
Blev du sydd? Nej.
Dragen med sugklocka? Nej.
Hur många var inne i förlossningsrummet? Jag, John, undersköterska och barnmorska.
Hade du någon nära med dig? John
Hur stor var bebisen? 3010

Blev det en pojke eller flicka? Pojke
Vad fick den heta? Karl SIXTEN Algot
Hur ser du på förlossningen idag? Visst fan gjorde det ont, men jag dog inte ;)

Var allting värt det? Ja!

Läs mer här

Jag var till MVC i torsdags på efterkontroll, och då fick jag ta del av min förlossningsjournal. Var skitkul å läsa igenom den, jag har ju faktiskt skrivit en förlossningsberättelse tidigare utifrån hur jag minns den, kan läsas här. Men nu när jag har facit i hand om VAD som hände och NÄR det hände, så skrev jag om den lite.

Förlossningsberättelse!

Måndagen den 6/9 klockan 8.00, kom vi till BB efter en nattpermis hemma, jag hade ett samtal med en barnmorska på morgonen innan doktorn skulle komma. Hon frågade mig: "Vad vill du nu Ida?"
"Ja, vad tror du? Sätt igång mig!"
"Ja men deeeet kommer nog doktorn inte att göra, du är ju bara i vecka 37+. Men jag ska framföra din önskan"
När hon gick ut så bad jag John hämta lite papper som jag kunde torka tårarna med innan doktorn kom, för jag förstod att jag skulle bryta ihop... igen.. när han skulle berätta att vi skulle åka hem igen...

10 minuter senare kommer doktor Högstedt infarandes, och jag känner tårarna bränna direkt.

"Jaha, Ida. En havandeskapsförgiftning läker ju inte ut av sig själv. Barnet måste komma ut för att du ska må bra. Dina blodprover var dåliga i helgen, likaså urinprovet och blodtrycket. Du har ju gått 37 fulla veckor, snart 38. Och du önskar att bli igångsatt, så kom då, så gör vi de på en gång"

HAHA, gissa om man vart chockad! Fick använda pappret i handen till att torka glädjetårarna istället.

100906 10.00

Jag fick göra en gynundersökning, och doktorn konstaterade att jag var HELT omogen, men han tryckte in en tablett, cytotec, som skulle sätta igång sammandragningarna, sen fick jag gå och lägga mig i sängen igen. NU FANNS DET INGEN ÅTERVÄNDO LÄNGRE! John drog hem på en gång och packade BB väskan som vi inte hade hunnit med att packa. Under tiden kom samma barnmorska tillbaka och sa:
"Det här har aldrig hänt tidigare, västerås BB är ju som dom är och godkänner nästan ALDRIG ens planerade kejsarsnitt och det här trodde jag inte skulle hända. Nu hade du tur"

100906 11.00

Blir kopplad på en CTG remsa, för och kolla hur Sixten mår och kolla mina sammandragningar. Allting ser fint ut, jag har lite sammandragningar men inget som jag känner av.

100906 15.10

En barnmorske student kommer in och kopplar på CTG och vill sen kolla utanpå magen hur Sixten ligger. Han ligger med huvudet neråt men är inte fixerad ännu.

100906 15.45

BM kommer och kontrollerar min CTG-remsa. Sixtens hjärtslag ligger på 142 spm. Jag har 5-7 starka sammandragningar på 10 minuter. Vilket är alldeles för många så Bm ringer till läkaren som vill att jag ska ha en bricanylspruta som lugnar ner sammandragningarna både i styrka och i intervall. Jag hatar injektions-sprutor men de gick bra att få nålen instucken i låret ;)

100906 16.30

Bm söker läkaren igen då mina sammandragningarna inte har lugnat ner sig. Jag har fortfarande 5-7 sammandragningar per 10:e minut. Läkaren vill att vi ska avvakta en timma så bricanylen hinner verka ordentligt.

100906 17.16

När sammandragningarna inte har lugnat ner sig, vill doktorn att vi åker ner från BB till förlossningen. Minns att de pirrade till lite extra i magen när jag vart nerkörd till förlossningen, för de är ju där de händer..

100906 17.30-22.10

Jag blir uppkopplad direkt på CTG nere på förlossningen, har fortfarande sammandragningar och jag börjar få stans menvärk och ont i ljumskarna. De var jäkligt jobbigt att ligga med remsan, för jag kunde inte röra mig för då försvann Sixtens hjärtljud. Låg så stilla jag kunde tills jag fick kramp i ryggslutet. Jäklar va ont de gjorde!! Då gav jag upp. Nu hade dom tagit CTG på mig sen klockan 15, så nu var jag bra trött på att ligga stilla. Sammandragningarna lugnade även ner sig nu och var inte lika intensiva som uppe på BB. Så jag och John gick till väntrummet och kollade på Ullared på femman. Bm kom då och då och lyssnade på Sixtens hjärtljud med en doppler som låg mellan 140-148 s/min. Jag har nu oregelbundna sammandragningar, men har inte ont. Känns bara som en kraftig mensvärk. Mitt blodtryck är fortfarande högt, men lite lägre när jag vilar.

100906 23.30

Natt-personalen kommer och erbjuder bricanyl, sömntablett och smärtstillande. Vågar inte ta bricanylsprutan är rädd att den ska få sammandragningarna att avstanna helt, å de vill ja ju inte. Sömnmedicinen vågar jag inte ta för Sixtens skull, är rädd att han ska bli påverkad av den. Han har det nog jobbigt ändå, nu när han har blivit vräkt ur sitt bo. Så jag tar bara morfinet. Bm vill att vi lyssnar på Sixtens hjärtljud om jag kommer upp nångång under natten för att gå på toa.

Då blir jag orolig, tänk om de inte alls är bra med morfin för Sixten, de kanske är därför hon vill dubbelkolla så att han mår bra under natten.

100907 00.45

Jag går upp och kissar, har inte sovit något, är orolig över Sixten. Bm kommer och kollar och Sixten mår bra, passar då på och fråga om hur pass påverkad sixten blir av morfinet. Inte alls, säger BM, då hade du aldrig fått något, såklart.

Och då kunde jag sova gott hela natten. John fick sova i en sacco-säck på golvet, stackarn!

100907 09.30

Ny CTG kurva tas. Sammandragningarna är borta, känner ingen mensvärk, bara "träningsvärk".

100907 10.00
Doktor Carlsson kommer in och berättar att de här kommer att ta tid, att jag ska vara beredd på det. Jag är fortfarande helt omogen, men var 1 cm öppen, han kan inte känna Sixtens huvud. KUL! Doktorn gör en hinnsvepning på mig så gott de går, AJ! Sen vill han att BM ger mig en ny cytotec som ska starta sammandragningarna igen.

100907 10.45

Bm kommer in och ger mig en ny cytotec, hon passar på att göra en hinnsvepning då också, gjorde lika ont de me. Frågar henne om hon kanske känner huvudet? Men det gör hon inte, "gör inte dr Carlsson det med sina långa fingrar, så kan ingen annan heller göra det." Haha. Ok, så det kommer att ta tid som sagt..

100907 11.46
Ctg kopplas och jag har sammandragningar som jag knappt känner av.

Här emellan kopplas CTG från och till och var 5:e minut kollas mitt blodtryck som är högt.

100907 15.35

Nu börjar sammandragningarna att kännas som lite mensvärk igen.

100907 16.00
Doktorn kommer tillbaka på rond och vill att jag ska ha en till cytotec klockan 17, sen ska jag tillbaka upp till BB-avdelningen. För de kommer att tid. Va f-n!! Tillbaka till BB igen, känns ju som världens bakslag. Jag vill ju föda barn nu å de gör man ju inte på BB!!! Jag får ta en dusch om jag vill innan klockan 17. Så vi tog en promenad till duschen jag och John, där inne på toan fick jag en kraftig värk och sen hörde jag hur det small till mellan benen och ut började det att sippra vatten! "John, vattnet går!!!" "Oh jävlar!" sen började vi att asgarva!! Men så vart jag nervös och larmade, då kom de en undersköterska och då började värkarna komma igång och jäklar vad de gjorde ont.

100907 17.00

Jag vart erbjuden att ta ett bad "för det här skulle ju ta sin lilla tid", så vi gick och badade, men det vart inte så långvarigt för nu hade jag ont. John skyndar sig att smsa till våra föräldrar att vattnet hade gått, sen stängde han av mobilen igen. Fick vara kvar på förlossningen nu pga att vattnet gick :)

100907 18.00

Jag fick gå och lägga mig i sängen igen, efter badet för nu hade jag ont. Barnmorskan kom in och undrade om jag ville ha något mot smärtan: "Ja, tack. Jag tar ALLT jag kan få!" Hon ville inte ge mig lustgas eller något annat för de var alldeles för tidigt. BM undersöker och jag var fortfarande öppen 1 cm, "öppen för fingret". Dom försöker sätta en skalpelektrod på Sixten, men misslyckas.

100907 18.15
Jag får morfin.

100907 19.00 

Morfinet har inte hjälpt speciellt mycket. Jag har "smärtsamma" värkar enligt journalen.

100907 20.10
Jag själv minns bara vagt från den här tiden och framåt, jag blundar från och med nu tills Sixten är ute. Jag är öppen 3 cm, så bm sätter skalpelektrod på sixtens huvud. Jag får börja med lustgasen/syrgas. 50/50

100907 21.00

enligt journalen: "Patienten är mycket smärtpåverkad. Andas lustgas med sisådär effekt. Önskar EDA "

100907 21.29
Dom tar tempen på mig som visar att jag har hög feber, så jag får antibiotikadropp ifall jag skulle ha en infektion.

100907 21.49
Nattpersonalen kommer och dom höjjer lustgasen.

100907 21.52

Jag tvingas upp för att gå och kissa. John följer med och håller handen.

100907 22.28

Jag känner att det blir ett jäkla tryck neråt och jag vill att BM kollar så att inte Sixten är påväg ut. Men jag är bara öppen 5 cm och BM förklarar att de kommer att ta lite tid, för man brukar bara öppna sig 1 cm/timmen.

100907 23.30

Äntligen får jag EDA.

100907 23.37
"Öppen 7 cm, ingen vidare effekt av EDA" enligt journalen. Och jag själv kan bara hålla med. Funkade inte alls, och det berodde väl på att jag var så pass mkt öppen redan.

100907 23.51

"patienten tycker att de trycker på, mycket smärtpåverkad"

100908 00.00

Mitt blodtryck stiger plötsligt rejält och är uppe i 180/100 och jag är "kraftigt smärtpåverkad" så BM ringer jouren som tycker att vi ska avvakta eftersom jag är i kraftigt värkarbete.

100907 00.09

Första krystvärken

100907 00.13
Sixtens halva huvud kikar ut. Dröjjer ett tag innan nästa värk kommer så bm och undersköterskan får massera magen för att få igång nästa värk.

100907 00.16

Sixten är ute, med navelsträngen ett varv runt halsen. är medtagen och skriker inte på en gång, så bm får ruska om honom. Till slut kommer det ett litet litet skrik. Och John talar om att det har blivit en lite kille!!!

100908, kl 00.16, på Hulda och Almas namnsdag ;), var Sixten ute och jag överlevde med bara lustgasen som hjälp.

Det var det värsta jag någonsin har vart med om, och jag lär tänka till en och två gånger innan vi bestämmer oss för nummer 2, de vill ja lova!!! Har inte läst journalerna ännu, ska bli kul att göra sen.

NU ÄR DET ÖVER! Nu är han är! Världens goaste unge!!! Mammas prins!!! Karl Sixten Algot Hallin. Karl är ett släktnamn på både min och Johns sida. Sixten är ett släktnamn på Johns sida. Och Algot är efter min gammelmorfar!

Idag är det Sixtens bf: beräknade födsel. Tänk att jag kunde ha varit gravid än idag och jag hade lika gärna fått vänta 2 veckor till! De får mig och fundera över vad bebisarna gör i magen dom sista 2 veckorna och vad i helskotta får vissa bebisar att gå på övertid? Dom är ju färdiga vid 37-38 veckor. Dom lägger väl bara på sig mer vikt den sista tiden. Undra vad Sixten hade vägt om han hade kommit idag? Hade han överhuvudtaget gått upp nånting med min havandeskapsförgiftning, dom säger ju att bebisarna blir tillväxt hämmade om man går för länge med högt blodtryck. Men låt oss säga att jag hade varit frisk sista tiden av graviditeten, hade Sixten gått upp mer i vikt inne i magen eller utanför magen på två veckor? Jag Antar att han skulle ha gått upp mer i vikt om han hade legat kvar i magen. Men varför går då mamman upp i vikt när man är gravid och ner i vikt när hon ammar om nu barnet stjäl mer energi av dig i magen än utanför? Haha, vilka funderingar man har! Antar att såna här tankar kommer när man inte får sova ordentligt. ;)

Att man skulle kunna älska någon så här mkt kunde jag väl aldrig tro. Jag är så jäkla lycklig över min söta son! Han är världens goaste och luktar så gott =)

   Men vad vi fick kämpa för att få ut han. Först ut och in flera dagar på förlossningen, på kvinnokliniken och på BB. Har nog legat på 6 olika salar under två veckor och på 3 olika avdelningar. Jag har mått så jäkla psykiskt dåligt av att ligga inne, trodde att jag skulle hamna på psyket ett tag där, när tårarna inte ville ge med sig. Nu efteråt har jag fått veta att havandeskapsförgiftningen kunde göra att man mådde ännu sämre plus alla hormoner som man har som gravid, men jag trodde nästan att jag hade blivit galen..
Jag fick flera panikattacker och då vart man ju såklart nervös för att trycket skulle bli skyhögt. Jag var nervös över att John inte skulle hinna fram om jag skulle bli akutsnittad, nervös över att moderkakan skulle lossna och bebisen skulle dö i magen. Fy fan, blir alldeles gråtfärdig när jag tänker tillbaka, man visste aldrig hur doktorerna tänkte därinne, och vi trodde JÄMT fel jag och John och man vart besviken gång på gång när de visade sig att vi hade fel.

"Idag får vi åka hem! nähe, det fick vi inte alls det."

"Men IDAG sätter dom nog igång mig det är jag 100 på, nähe de gjorde dom visst inte".

Förlossningsberättelse!

Måndagen den 6/9 klockan 8.00, kom vi till BB efter en nattpermis hemma, jag hade ett samtal med en barnmorska på morgonen innan doktorn skulle komma. Hon frågade mig: "Vad vill du nu Ida?"
"Ja, vad tror du? Sätt igång mig!"
"Ja men deeeet kommer nog doktorn inte att göra, du är ju bara i vecka 37+. Men jag ska framföra din önskan"
När hon gick ut så bad jag John hämta lite papper som jag kunde torka tårarna med innan doktorn kom, för jag förstod att jag skulle bryta ihop... igen.. när han skulle berätta att vi skulle åka hem igen...

10 minuter senare kommer doktor Högstedt infarandes, och jag känner tårarna bränna direkt.

"Jaha, Ida. En havandeskapsförgiftning läker ju inte ut av sig själv. Barnet måste komma ut för att du ska må bra. Dina blodprover var dåliga i helgen, likaså urinprovet och blodtrycket. Du har ju gått 37 fulla veckor, snart 38. Och du önskar att bli igångsatt, så kom då, så gör vi de på en gång"

HAHA, gissa om man vart chockad! Fick använda pappret i handen till att torka glädjetårarna istället.

Fick göra en gynundersökning, och doktorn konstaterade att jag var HELT omogen, men tryckte in en tablett som skulle sätta igång sammandragningarna, sen fick jag gå och lägga mig i sängen igen. NU FANNS DET INGEN ÅTERVÄNDO LÄNGRE! John drog hem på en gång och packade BB väskan som vi inte hade hunnit med att packa. Under tiden kom samma barnmorska tillbaka och sa:
"Det här har aldrig hänt tidigare, västerås BB är ju som dom är och godkänner nästan ALDRIG ens planerade kejsarsnitt och det här trodde jag inte skulle hända. Nu hade du tur"

Jag kopplades upp på en CTG kurva, och fick kraftiga sammandragningar vid 16, och det vart alldeles för mycket, så jag fick en bricanylspruta i benet som skulle lugna ner sammandragningarna, sen vart jag nerskickad till förlossningen!

Sammandragningarna lugnade ner sig, men jag fick stans mensvärk istället och smärta i ljumskarna. Jag vart erbjuden både morfin, bricanyl och sömntablett för att kunna sova på natten så vi kunde ta nya friska tag dagen därpå. Tog bara morfinet, vågade inte ta sömntabletten eller en till bricanylspruta. Sen sov vi, jag i förlossningsängen och John på en saccosäck på golvet.

Tisdagen den 7/9, vart det nya ctg kurvor tagna, barnet mådde prima och jag hade noll sammandragningar, men hade fortfarande värk i magen. Fick en ny tablett av en annan doktor som skulle starta förlossningen igen. Jag var fortfarande omogen men öppen 1 cm så doktorn gjorde en hinnsvepning och likaså gjorde en barnmorska det några timmar senare och det var nog det som startade de hela!!!

Vid 16 tiden hade mensvärkarna lugnat ner sig lite, och en undersköterska undrade om jag ville ta en dusch innan förlossningen, så vi tog en promenad tll duschen jag och John, där inne på toan fick jag en kraftig värk och sen hörde jag hur det small till mellan benen och ut började det att sippra vatten! "John, vattnet har gått!!!" "Oh jävlar!" sen började vi att asgarva!! Men så vart jag nervös och larmade, då kom de en undersköterska och då började värkarna komma igång och jäklar vad de gjorde ont. Jag vart erbjuden att ta ett bad "för det här skulle ju ta sin lilla tid", så vi gick och badade, men det vart inte långvarigt för nu hade jag ont. John skyndar sig att smsa till våra föräldrar att vattnet hade gått, sen stängde han av mobilen igen. Jag fick gå och lägga mig i sängen igen efter badet för nu hade jag ont. Barnmorskan kom in och undrade om jag ville ha något mot smärtan: "Ja, tack. Jag tar ALLT jag kan få!"

Hon ville inte ge mig lustgas eller något annat för de var alldeles för tidigt. Klockan var nu halv 6 och jag var fortfarande öppen 1 cm. Fick kopplat ctg och barnet mådde fortfarande bra men knappt några värkar syndes, fast de gjorde SÅ ont. Till slut fick jag ta fram lustgasen iaf, och sen vid en koll runt klockan 8 var jag öppen 3 cm. Klockan 10 hade jag så ont så de vart tal om ryggmärgsbedövning, men narkosläkaren hade mkt att göra och blodprover skulle tas innan, klockan 11 var läkaren där och då var jag öppen 5 cm. Kvart i 12 fick jag första dosen i ryggen, öppen 7 cm och jag minns att jag ville dö och skrek bara rätt ut!! bedövningen hann aldrig verka och bm trodde väl inte sina ögon när jag var fullt öppen klockan 12 och jag började att krysta! 100908, kl 00.16, på Hulda och Almas namnsdag ;), var Sixten ute och jag överlevde med bara lustgasen som hjälp.

Han skrek ingenting när han kom ut, barnmorskorna försökte få igång han, men gav sen upp.. han ville helt enkelt inte, och dom såg ju att han mådde bra ändå! :)

Värsta jag någonsin har vart med om, och jag lär tänka till en och två gånger innan vi bestämmer oss för nummer 2, de vill ja lova!!! Har inte läst journalerna ännu, ska bli kul att göra sen.

NU ÄR DET ÖVER! Nu är han är! Världens goaste unge!!! Mammas prins!!! Karl Sixten Algot Hallin. Karl är ett släktnamn på både min och Johns sida. Sixten är ett släktnamn på Johns sida. Och Algot är efter min gammelmorfar!

Inatt, 100908, kl. 00.16 kom lilla Sixten till jorden. Sixten vägde 3015 gram och var 50 cm lång! Världens goaste lilla parvel!

Klockan 10 idag vart jag igångsatt! Ställer in mig på flera dagar med ont nu, men jag får iaf med mig en godbit nästa gång jag lämnar sjukan :) nu är du vräkt älskling! Ses snart, mammas lilla S !

Jaha, så då var man hemma igen då. Det var lilla Olga, min favvoläkare som skickade hem mig på förmiddagen. Haha.

Blodtrycksmedicinen har fått ner blodtrycket till ca 170/85, så den verkar ju funka på undertrycket i alla fall. Men blodprovet var värre idag och eftersom Olga bara är jourläkare så vill hon att dom med mer erfarenhet ska bestämma hur vi ska gå tillväga imorgon. I heard it all before! Fy fan vad less man blir! Det händer ju ingenting!

Idag ska jag vila och fundera ut något klokt och vettigt att säga till fabror doktorn imorrn, för de håller inte längre, nu vill jag vräka bebisen!! Och framförallt vill jag inte spendera en natt till på sjukhuset. Jag mår så jäkla dåligt av miljön, tack och lov har det funnits en sängplats åt John, så han har varit med mig dygnet runt =) Stackarn, han trodde väl att de skulle bli en lugn helg utan frugan på Kiselvägen, men tji fick han, han fick ligga inlagd tillsammans med mig ;)

Det blir mkt sjukhus snack här i bloggen nu. Mamma har ju haft jour över Alma nu under den sista månaden, så vi har bara kunnat kört henne dit henne när vi har åkt till BB, tack och lov. När vi hämtade henne idag sken hon upp som en sol och sen parkerade hon sig framför dörren och råglodde på den "våga inte åka härifrån utan mig" :) Borta bra men hemma bäst, så tycker vi nog alla 3.

Är kvar på sjukan. Har fått blodtrycksänkande idag som jag hoppas ska hjälpa till att få ner trycket. John har vart här hela dagen å hållit handen. Vad skulle jag göra utan den killen? Ikväll tas det nya beslut efter andra blodtrycksmedicinen. Håller tummarna för att jag får åka hem över natten. Allting hänger på trycket Ikväll, så det blir till att vila vila vila idag! Det enda jag vill är att få komma hem!